Sällskapsresan: Part 2

Man blir rätt tuff när man fått i sig ett par småjävlar.

Tillräckligt tuff för att så sakteliga känna sig fram på ett par slalomskidor blir man definitivt av ett par jäger å nåra öl.

Jag började med att försöka "gå" framåt med skidorna, det gick hyfsat.

Sen försökte jag mig på att skida framåt. Mm helt ok.

Sen jävlar korsade jag dem och vips hade jag 94 kg och ett snorhalt underlag emot mig.

Efter att jag legat där och kämpat som en skalbagge på rygg några minuter lyckades jag ta mig upp och jag kunde faktiskt inte med att inte le åt mig själv. Hade jag stått vid sidan av så hade jag förmodligen legat rullandes i snön, asgarvandes men nu fick det räcka med att le lite.

Men nu stod jag alltså där igen, med ett leende vilken kvinna som helst hade smält av, och började ta mig nerför en transportsträcka. Först hade jag helt glömt bort hur effektiv plogfunktionen är och försökte glidstoppa, som man gör på skridskor ni vet, som Anja "Sälen" Pärson gör när hon tagit sig nerför ett storslalom.

Kan ni tänka er hur det ser ut när en lätt överviktig man försöker göra det från ca 1 km/h till 0? Det ser ungefär ut som nån som står kraftigt framåtböjd och vickar på stjärten.

Jag kom på det efter en stund när jag tyckte att jag hörde fnissningar från folk som körde förbi. Då blev jag lätt irriterad och störtloppade istället, det skulle jag inte gjort. DET resulterade nämligen i lite för HÖG fart istället vilket på något sätt medförde att jag korsade skidorna och den ena löste ut. Jag fick ta mig tillbaka uppför, gåendes.

Så här fortsatte det några timmar ända tills jag lyckades ta mig ner till en backresturang för lunch.

Underbart, jag fattar inte egentligen varför jag ens försöker vara ute i backen när jag kan sitta i solen med mat, öl och småjävlar, spanandes på skidflickor och servitriser, det är ju lite mer jag ju...engentligen ju.

När jag tog av mig jackan kände jag plötsligt hur svettig jag var, det var ingen lek det här.

Min skidåkning fick mig att svettas mer än efter ett gympass! Underbart!

Det innebar ju att jag slapp dåligt samvete för mat och dryck, oh du underbara vintersport!