Austria by new year.

Idag bär det av till motionens Mecka, Alperna skall ryggläggas av undertecknad, Tummen och Email.
Hela dagen har jag lagt på att packa, fan va grejjer jag ska ha med mig!
Å så har jag städat för lillebror ska se till hemmet när jag befinner mig på annan ort å då vill man ju att det ska va hyfsat snygg.

Men vilken resa det kommer att bli!
Backe upp å ner, upp å ner!
Vad fit jag lär vara när jag kommer tillbaka, för det finns ju inte alls stugor överallt mitt i backen som säljer upplevelser. Med upplevelser menar jag kall öl, jäger, gulaschsoppa.
Varför måste alla resmål förstöras av flytande kalorier?
Man kan ju inte ens åka till Danmark utan att bli inlurad på nått ställe där de tvingar i en massa drycker och tilltugg.

Jag ska dock se till att de andra två ökar mer än mig, jag ska smygmata dem när de sover!

Auf wiedersehen! På återseende!

Julafton, dan innan och dan efter.

23/12
Efter ett fullgjort dagsverke, en fika på stan och ett besök hos gröna skylten var det dags för hemgång. En 3-4 viner blev kapet denna dag, julklappar till barnen uteblev och ersätts med sedlar i kuvert. Bra att ha när barnen är tillräckligt stora så att de åtminstone kan peka på nått i affären som de vill ha.
Väl hemma sitter man zombielikt och försöker reda ut jultankarna när telefonen ringer.
En god vän är i andra änden och undrar om jag är hemma. Visst är jag det och vips så knackar det på dörren.
Utanför står han, vännen, med världens största kexchoklad och ett brett leende på läpparna. God jul!

På Paketet kan man utläsa följande:"Nu är julen slut, slut, slut, all den feta maten kastas ut, ut, ut...in kommer NY!"
Med detta förstår jag ju att han ÄR en bloggläsare, att han med full insikt förstår vad han gör och, ja, det är ju tydligt att det inte är mig han håller på.
Tack för stödet i min kamp vännen!

Men jag lär ju inte svälta ihjäl inom det närmaste när jag har 2kg kexchoklad att dränka mina sorger i. Eller då har jag ju rätt lång tid kvar, jag har ju en 8-12 kg att leva upp innan dess...ni vet de där förädlade godisbitarna som är fastsatta på kroppen..


Så för att skölja ner min sorg avslutar jag dagen innan dopparedagen (som hade inneburit nånting annat om jag haft sällskap) med att jag tar en korg med ostar, kex, en flaska Zenato ripassa och andra små söta tillbehör med mig och beger mig till min mor som satt ensam med lillebror.
Vi åt ostar och kex, drack vin och pratade till sen timma. När jag sent den kvällen snedseglade hemåt i lagom mak kände jag faktiskt en skön julkänsla sprida sig i min stora böljande kropp. Tack för att ni finns och stöttar mig i min kamp mot kilona, vänner och familj, gymägare och godistillverkare.

Tja det var ju en bra inledning på julhelgen får man väl tycka.

Å så var det ju då den 24/12, julafton som vi kallar den, Dagen D för oss fetklubbare (fri översättning).
Dagen inleddes med att man, sömndrucken till tusen, släpade sin halvsovande kropp till soffan.
En frukost bestående av en kopp the, nåra mackor och kokta ägg skyfflades ner i avfallskvarnen. Lagom utslagen låg man då där på soffan när samtalet kom.


Det var moder som ringde angående julmaten. Nu var det som så att min lillasyster låg på stadens sjukhus i avvaktan på sin tredje avkomma som nyfiken likt en brunbjörn på en överfull soptunna ville se världen ett par månader i förväg, denna nyfikenhet botades dock med stillaliggandes och diverse medikament.
Men situationen hade ju ställt till det i planerandet av julfirandet för familjen som satt redo att ge sig upp och äta medhavt julbord på hospitalet.
Dock möttes undertecknad av beskedet att julmaten skulle inmundigas hos moder kl 13:30 och sedan skulle vi bege hos till sjukan för att förgylla stackars lillasysters julafton med lite mat och paket.

Man kan ju inte säga att man blir besviken när man kommer hem och ser vad ens mor har åstadkommit med sina bara händer.

Där hade det till min fasa dukats upp ett julbord som sällan skådats. Sill, rödbetssallad, köttbullar, omeletter, kroppkakor, revben, skinka, rosenbröd å allt annat som hör julbordet till står uppradat i väntan på frossandet, det vattnas i mungipan när man tar sin tallrik och börjar lasta denna full, överfull.


Döm om allas förvåning när en höggravid syster kommer insläpad av hennes äkta make som uppenbarligen hade lyckats förhandla loss kära syster för kvällen OCH lyckats släpa henne upp de tre våningarna utan hiss, men julen är ju miraklenas tid.

Fantastiskt! Jag blev helt matt av att bara tänka på att ränna runt med massa mat på ett sjukhus. Nu kunde jag ju fokusera på att äta, det kändes bättre fast det egentligen inte borde gjort det. Förnekelse kan det kallas..

Efter ett par timmar i frosseri av mat, nåra snapsar och ett par glas läsk var det läge för en timmes soffliggande, jag var helt slut! Särskilt efter en hård kamp i golf, bowling och baseball mot lillebror på dennes WII-konsol.

Efter mitt uppvaknande var det då dags att skölja ner godiset med mer godis till julklappsöppnandet.

En gren som i detta jul-OS avverkades i ett rasande tempo. Det blev inte så många julklappar att hantera när barnen lös med sin frånvaro. Så det blev ingen motion av att leka med barnens nya julklappar heller.

Så då sitter man där, sprängfull med ågren som en snattande tonåring som precis blivit tagen med att snatta ett paket bindor, vad var nyttan lixom? Ytterligare julbord, ytterligare kilon, ytterligare ett trappsteg ner mot ett liv i extrakilonas förtrollade värld.


Kvällen avslutas med vin och godis. Spel hann vi oxå med att spela och mitt lag vann. Fantastiskt! Å så tog jag faktiskt en promenad hem, gick 10 minuter. Beat that!

Men i och med Julafton, apokalypsen för oss fatclubbare, så är nu den värsta perioden i detta VM i viktnedgång officiellt avslutad.
Tiderna går mot en slankare diet, ett krav om målvikten ska nås innan sommaren.


Nu är det barkbröd och grumligt vatten som gäller.

Snart är feta julen slut, slut, slut, all den feta maten kastas ut, ut, ut.

Det är ju bara att erkänna, finns det mat så äter man ju, att jag är sån vet ni ju redan.

Därför undrar man ju lite över de "gåvor" som belamrar fikarummen land och rike runt denna årstiden, vad vill leverantörerna egentligen, ha feta kunder? Ska man se tilltaget som en välgärning? NÅN som kommer ihåg "Inled mig icke i frestelse"!?

Vet ni hur svårt det är att INTE ta en chokladbit till kaffet? Å en till, en liten till bara, å kanske en till då. När man ändå är igång och skäms kan man ju lika gärna öka på bukisoleringen med ytterligare små dallrande fettceller i form av förvandlad belgisk choklad. Handlar det om ätstörning eller beteendestörning, nån som vet?!

Men jag ska inte skylla allt på dessa välmenande människor man har i sin närhet, det är ju inte deras fel att jag inte kan sluta vältra mig i godislådorna.

Det finns det ju sprit att skylla på oxå, å till spriten är det ju gott med ett tilltugg...ett julbord till kanske?

Tja man får tacka! Gärna! Låtom mig bevisa den fantastiska karaktär jag besitter!

"Fredagens lockelse blev för stor, de söta vännerna bjöd upp till dans och va Robba sen på att hänga på? Näe, för karaktären följer ju tyvärr inte vågnålen, nej där råder ett annat förhållande. Som jag brukar säga: "När vågnålen går upp har karaktären gått ner!" Min karaktär finns snart inte längre.

Men det blev ett trevligt litet kalas, jag fick en helt egen skål med jordnötsringar eftersom värden hade lyckats snappa upp mitt beroende för dessa små godbitar.

Tur att de är så nyttiga som de är, annars hade jag ju fått skämmas!

I vilket fall avslutades kvällen i stadens vimmel, drickat flödade och det var ju en himla tur att jag inte åt nått onyttigt utan lyckades hålla mig till fruktiga drinkar. Dock minns jag att jag vid ett svagt tillfälle blev ilurad en tjock korv med bröd i småtimmarnas vimmel runt larmtorget. Eller ilurad, jag blev bjuden å köpte ett par st själv..ehhehe

Eller ja, just det ja, jag sprang ju ihop med två av de andra!

Herr Larsson och Email var ju ute och svirade med Kylklampen som sällskap, den är inte att förglömma denna giganternas kamp!

Naturligtvis så måste man ju ta tillfället i akt och lura på dem nåra extrakilon när tillfället uppenbarar sig! En varsin Hot Shot fick dessa unga och korpulenta herrar erfara, Hot Shots med extragrädde, varsågod huvudfotingar!

Själv tog jag en med lite mindre grädde.

Hehe, jag är ju så sjukt begåvad!

På lördagmorgonen ringer Tummen å stör när jag ligger på soffan och vältrar mig i självömkan och spritångor.

Jag trodde jag kunde lita på honom, att vi hade en pakt i tävlingen men det har visat sig förr och visar sig igen att han gör allt för att vinna.

Tummens förslag denna lördag innebär en spavistelse, inkl öl, och efterföljande julbord.

Knappt har jag hunnit säga nej innan vi sitter där i jacuzzin med en kall öl i handen.

"Åh dessa förbannade rinnande kalorier, vad gott det är!!"

Men jag är smartare tänkte jag och försökte överlista min baneman.

Min bantarplan raserades dock med ett när jag besviken utläste anslaget på bastudörren. "Bastun trasig"

Ett halvtaffligt försök att simma sig smal avslutades när det slog mig att jag mer såg ut som en skadebiten sälunge än den exotiska simmarkung man annars skulle kunna tro.

Att vattnet flydde bassängen efter nedslaget av min kvartssaltomortal gjorde inte försöket enklare, ordet torrsim fick en ny innebörd efter mina luftsvingar i poolen.

När man lyckats kravla sig upp och äntligen fått på sig kvällens gardintyger så blev det ytterligare ett julbord till att lägga till handlingarna, wohoo!

Medfettonas leenden gnistrar likt sandkorn i öknen.

Men gott var det....Husets snaps, sill, köttbullar, rödbetssallad, kroppkakor, julöl...

Efter denna fantastiska upplevelse bar det av mot staden hem till bekanta som bjöd in på en liten tillställning, hur trevligt som helst.

Julbordet fick slåss i min grottliknande matsäck med tilltugg i form av smårätter, godis, prinskorvar och drinkar av alla de slag.

Konstant födointag kan man kalla det, frosseri är ett annat ord, galenskap skulle kanske någon säga.

Jag är förbi alla de där, jag är i normalstadiet, jag väger över 94 kg.

I sista stund beger sig undertecknad in till staden och frestelsernas centrum i sin jakt på att förlusta sig med likasinnade. Drycker intogs, det kan intygas av flertalet kvitton, minnet är dock svagt så jag gör nog bäst i att avrunda här."

Men snart, go vänner, är det slut på frossandet, snart är det joggingskor på och morgonpromenaderna blir ett faktum!

Snart, när den glada julen är slut, slut, slut...