Snart är feta julen slut, slut, slut, all den feta maten kastas ut, ut, ut.

Det är ju bara att erkänna, finns det mat så äter man ju, att jag är sån vet ni ju redan.

Därför undrar man ju lite över de "gåvor" som belamrar fikarummen land och rike runt denna årstiden, vad vill leverantörerna egentligen, ha feta kunder? Ska man se tilltaget som en välgärning? NÅN som kommer ihåg "Inled mig icke i frestelse"!?

Vet ni hur svårt det är att INTE ta en chokladbit till kaffet? Å en till, en liten till bara, å kanske en till då. När man ändå är igång och skäms kan man ju lika gärna öka på bukisoleringen med ytterligare små dallrande fettceller i form av förvandlad belgisk choklad. Handlar det om ätstörning eller beteendestörning, nån som vet?!

Men jag ska inte skylla allt på dessa välmenande människor man har i sin närhet, det är ju inte deras fel att jag inte kan sluta vältra mig i godislådorna.

Det finns det ju sprit att skylla på oxå, å till spriten är det ju gott med ett tilltugg...ett julbord till kanske?

Tja man får tacka! Gärna! Låtom mig bevisa den fantastiska karaktär jag besitter!

"Fredagens lockelse blev för stor, de söta vännerna bjöd upp till dans och va Robba sen på att hänga på? Näe, för karaktären följer ju tyvärr inte vågnålen, nej där råder ett annat förhållande. Som jag brukar säga: "När vågnålen går upp har karaktären gått ner!" Min karaktär finns snart inte längre.

Men det blev ett trevligt litet kalas, jag fick en helt egen skål med jordnötsringar eftersom värden hade lyckats snappa upp mitt beroende för dessa små godbitar.

Tur att de är så nyttiga som de är, annars hade jag ju fått skämmas!

I vilket fall avslutades kvällen i stadens vimmel, drickat flödade och det var ju en himla tur att jag inte åt nått onyttigt utan lyckades hålla mig till fruktiga drinkar. Dock minns jag att jag vid ett svagt tillfälle blev ilurad en tjock korv med bröd i småtimmarnas vimmel runt larmtorget. Eller ilurad, jag blev bjuden å köpte ett par st själv..ehhehe

Eller ja, just det ja, jag sprang ju ihop med två av de andra!

Herr Larsson och Email var ju ute och svirade med Kylklampen som sällskap, den är inte att förglömma denna giganternas kamp!

Naturligtvis så måste man ju ta tillfället i akt och lura på dem nåra extrakilon när tillfället uppenbarar sig! En varsin Hot Shot fick dessa unga och korpulenta herrar erfara, Hot Shots med extragrädde, varsågod huvudfotingar!

Själv tog jag en med lite mindre grädde.

Hehe, jag är ju så sjukt begåvad!

På lördagmorgonen ringer Tummen å stör när jag ligger på soffan och vältrar mig i självömkan och spritångor.

Jag trodde jag kunde lita på honom, att vi hade en pakt i tävlingen men det har visat sig förr och visar sig igen att han gör allt för att vinna.

Tummens förslag denna lördag innebär en spavistelse, inkl öl, och efterföljande julbord.

Knappt har jag hunnit säga nej innan vi sitter där i jacuzzin med en kall öl i handen.

"Åh dessa förbannade rinnande kalorier, vad gott det är!!"

Men jag är smartare tänkte jag och försökte överlista min baneman.

Min bantarplan raserades dock med ett när jag besviken utläste anslaget på bastudörren. "Bastun trasig"

Ett halvtaffligt försök att simma sig smal avslutades när det slog mig att jag mer såg ut som en skadebiten sälunge än den exotiska simmarkung man annars skulle kunna tro.

Att vattnet flydde bassängen efter nedslaget av min kvartssaltomortal gjorde inte försöket enklare, ordet torrsim fick en ny innebörd efter mina luftsvingar i poolen.

När man lyckats kravla sig upp och äntligen fått på sig kvällens gardintyger så blev det ytterligare ett julbord till att lägga till handlingarna, wohoo!

Medfettonas leenden gnistrar likt sandkorn i öknen.

Men gott var det....Husets snaps, sill, köttbullar, rödbetssallad, kroppkakor, julöl...

Efter denna fantastiska upplevelse bar det av mot staden hem till bekanta som bjöd in på en liten tillställning, hur trevligt som helst.

Julbordet fick slåss i min grottliknande matsäck med tilltugg i form av smårätter, godis, prinskorvar och drinkar av alla de slag.

Konstant födointag kan man kalla det, frosseri är ett annat ord, galenskap skulle kanske någon säga.

Jag är förbi alla de där, jag är i normalstadiet, jag väger över 94 kg.

I sista stund beger sig undertecknad in till staden och frestelsernas centrum i sin jakt på att förlusta sig med likasinnade. Drycker intogs, det kan intygas av flertalet kvitton, minnet är dock svagt så jag gör nog bäst i att avrunda här."

Men snart, go vänner, är det slut på frossandet, snart är det joggingskor på och morgonpromenaderna blir ett faktum!

Snart, när den glada julen är slut, slut, slut...