En vecka i julegrisens tecken

Ytterligare en vecka har passerat i jakten på tvättbrädan.
En jakt som jag nu är helt säker på kommer sluta med att jag får köpa en tvättbräda för här lär det inte tränas/powerwalkas fram nån iaf.

Jag vägde mig på en annan våg än den invigda igår, jag väger numera 91,5kg. 91,5!?!
Jag har ju för f-n lagt på mig 3 kg!
Det bådar inte gott för framtiden det här inte.

För att lyckas ta mig uppåt på skalan har jag denna veckan förärat 2 julbord, druckit oräkneligt antal snapsar, öl (nått som egentligen gjort att jag gått ner nåra kilon) och glas vin.
Jag har inte rört mig mer än nödvändigt, ibland inte ens det, den mesta gången har varit mellan julbord och matbord, julbord och matbord.

Men jag har förhoppning att jag inte är ensam om att ha gått upp, det är ju trots allt julbordstider och mina kära medkombatanter har ju inte hamnat i sina dallrande kroppar pga sin bergfasta karaktär.
Något jag för övrigt fick bevittna vid ett av de julbord jag besökt i veckan.

Två av rivalerna om godsakerna vid detta frosseriets högborg var nämligen inga andra än Herr Larsson och Martin B.
Och där, kära vänner, lämnades ingen smårätt åt slumpen, det kan jag säga.

Herr Larsson frossade likt en utsvulten skogsmus i ett sädessilo, hur han tog sig gåendes ut därifrån är för mig en gåta. Herr Larssons frossande gjorde mig stum av häpnad och när den lilla gestalten lämnade lokalen liknade han mer en lätt rosa väderballong än den Herr Larsson man normalt är van vid att se. Han var sprickfärdig!
Dock har vi ju här en man som tidigare visat prov på en karaktär som lägger skugga över de andra medtävlarnas men kommer det att hålla till målet, det är frågan, kommer Herr Larssons racercykel klara av att trimma honom till nivåer ingen annan tidigare skådat...Mm det återstår att se.

Martin B var inte långt efter där han skyfflade prinskorvar och köttbullar, kroppkakor och ris á la malta. Besticken slog som trumpinnar mot det vita porslinet när unge Martin växte kilo för kilo.
Hur det har gått med skogspromenader, innebandy och kraftgång i arla morgonstund denna vecka har jag tyvärr inte nåtts av rapporter för, men jag tror faktiskt att Martin är lika duktig som vi andra på att ta bilen de där extra metrarna. Jag hoppas det iallafall!

Så en omvägning nu hade förmodligen visat på en uppgång för oss alla. Det är vad jag tror och måste tro för att kunna hämta kraften att ta mig ner de där kilona som på något sätt smugit sig på likt ninjor om natten.
Att de 3 nya plus en 8-10 av den lagrade sorten måste bort det är ett fastslaget faktum, frågan är bara hur, vilket metod ska användas för utrotandet av dessa förädlade kalorier?

Tips emottages tacksamt!